1753-1809 French French painter and draughtsman. He was orphaned at an early age and was brought up by an uncle who was an architect and contractor. Around 1770 his uncle apprenticed him to Nicolas-Bernard Lpici. He exhibited for the first time in 1771 at the Exposition de la Jeunesse in Paris, where he showed a Drunkard at a Table (untraced). About 1773 he was admitted into the studio of Joseph-Marie Vien, whom he followed to Rome in 1775 on the latter appointment as Director of the Academie de France. Danloux sketchbooks show that he also travelled to Naples, Palermo, Florence and Venice. He was not interested in the monuments of antiquity but concentrated instead on drawing landscapes and, in particular, portraits, among them that of Jacques-Louis David.  Related Paintings of Henri Pierre Danloux :. | Ludwig Heinrich Joseph von Bourbon | The Baron de Besenval in his Study | Baron de Besenval in his Salon de Compagnie | Mademoiselle Rosalie Duthe | le Romain |
Related Artists:
VIGNON, Claude
French Baroque Era Painter, 1593-1670 French painter, printmaker and illustrator. Born into a prosperous family in Tours, he received his early training in Paris, probably in Jacob Bunel's studio. In 1609-10 he travelled to Rome; although his presence there is recorded only in 1618-20, he was probably based there throughout that decade, becoming a member of the community of young French artists that included Simon Vouet and Valentin de Boullogne. They were all predominantly influenced by the art of Caravaggio and of his most direct follower Bartolomeo Manfredi. Vignon's severe half-length figures (St Paul, Turin, Gal. Sabauda; Four Church Fathers, on loan to Cambridge, Fitzwilliam), executed possibly even earlier than 1615, are in a Caravaggesque style, as are his paintings of singers, musicians and drinkers (e.g. the Young Singer, Paris, Louvre), although the latter group owes more to the style of contemporary genre painting. However, Vignon was already showing an interest in new artistic experiments, the origins of which were northern, Venetian and Mannerist. His sensitivity to the splendid colouring of Venice and to the art of Jacques Bellange, Georges Lallemand and Jacques Callot is manifest in his Martyrdom of St Matthew (1617; Arras, Mus. B.-A.), a work with striking references to Caravaggio's painting of the same subject (Rome, S Luigi dei Francesi), and still more so in his Adoration of the Magi (1619; Dayton, OH, A. Inst.), which also shows clear links with the art of several precursors of Rembrandt, including Adam Elsheimer, Pieter Lastman, Jakob Pynas and particularly Leonard Bramer.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Napoletano, Filippo
Italian, approx. 1587-1629 Italian painter and engraver. From 1600 until at least 1613 he was in Naples, where the naturalism of landscape painters from northern Europe, particularly Paul Bril, Goffredo Wals ( fl 1615-31) and Adam Elsheimer, influenced his early development. After 1614 he was in Rome and became acquainted with the landscapes and seascapes of Agostino Tassi. In 1617 Cosimo II de' Medici summoned him to Florence, where he worked closely with Jacques Callot. Filippo sketched in the Tuscan countryside, and pen-and-wash drawings such as the Landscape with a Rustic House (Florence, Uffizi) capture effects of bright sunlight. He developed a new kind of realistic landscape, showing small scenes that suggest the charm of country life; examples are the Country Dance (1618; Florence, Uffizi), the Mill (Florence, Pitti) and the Fair at Impruneta (Florence, Pitti). In 1620-21 he produced a series of etchings of Skeletons of Animals, dedicated to the scientist Johann Faber, and in 1622 twelve etchings of Caprices and Military Uniforms (signed Teodor Filippo de Liagno).